Avslut

Så har då den sista dagen på mitt jobb klarats av. På måndag börjar nya uppdrag. Det kan verka som om mitt gamla jobb varit pest och pina men så är det ju naturligtvis inte. Delvis ingår det i separationsfasen att släppa taget och att faktiskt kunna känna viss tillfredsställelse i att lämna. Så är det också så att man till sist kommer till en punkt att man inte lägre känner att man kan stå för det arbete som genomförs, då är det dax att lämna.

Inte desto mindre kommer jag såklart att sakna kollegor och deltagare. Det har varit och är ett speciellt arbete där vi arbetar med relationen i centrum, nära och ibland till och med över gränsen för deltagarnas privatliv. Det är en svår balansgång men som när den hanteras rätt ger nöjda deltagare som ibland gör mirakulösa framsteg. Visst känner jag stor stolthet över mitt arbete men lika mycket känner jag fashination och stor ödmjukhet över mina kollegors kompetens. Det har varit med stor stolthet som jag varit del i företaget i team döv och i dövutbildningarna. Nu känner jag inte längre så och då är det dax att göra något annat.

Oro, sorgsamhet, stolthet blandas med nyfikenhet, spänning, glädje, nervositet och nytänkande. Mitt i denna blandning av känslor får jag oväntat ett erbjudande om jobb som lärare i textilslöjd!

Har efter eftertanke bestämt mig för att tacka nej, intalar mig att det kommer fler chanser och just nu är tiden inte rätt. Nu ser jag framemot utevistelse, barnskratt och glada upptåg.