fredag 10 februari 2012

Dags att sätta P

... för nästan en månads tystnad. Har inte tyckt att jag har något intressant att skriva och såklart funderat på bloggens varande eller inte varande nu när skolan delvis är avklarad. Vi får väl se om den överlever?

Fick godkänt på mattetentan, halleluja! Å uppgiften jag delgav här gav mig faktiskt full pott. Att jag sedan kammade noll på redogörelsen av Maya-folkets talsystem må väl vara hänt, tror faktiskt inte att jag får anledning att beröra det ämnet i min egen undervisning framöver, men den som lever får se.

Lite handarbete har det såklart blivit, ännu så länge bara stickning men det känns väldigt befriande att sticka som avkoppling till skillnad från att sticka för att redovisa.
En gosig kofta som passar kanon när det är -10 ute. Turkos är verkligen min nya favoritfärg!

Jobbet rullar på och jag börjar långsamt få lite bättre koll. En stor skillnad från när jag jobbade sist är att vi har gott om deltagare vilket betyder mycket att göra och ett högt tempo vilket egentligen passar mig ganska bra. Det som är trist är att det på vissa håll är lite för högt tryck och man oroar sig för att kollegorna när som helst ska gå i väggen.  En ny lärdom från den gångna veckan är att arbetsbrist inte betyder att det inte finns något att göra... utan att det inte finns några medel.
Ett mobilfodral till Irismobilen har det oxå blivit. En symbol för att arbete och hantverk går att kombinera.

Idag fick jag se att min hemmasydda onepiece finns att se på tygaffärens blogg (en för övrigt jättetrevlig affär), då blir man lite stolt. Även fotomodellen som bär upp den har jag skapat, visserligen med viss hjälp ;-)

För övrigt inspireras och instrueras jag nu av den här
en ljuvlig bok som uppmuntrar till återbruk och restgarnsanvändande vilket passar mig som handen i handsken. Även om man följer samma mönster blir ingen modell den andre lik.

Kan det bli något av det här mån tro???
Nu ska jag titta på filmen Män som hatar kvinnor. Såg den första gången på en mycket trevlig biograf som heter Rialto. Nostalgi och nytänkande i kombination - bion är gammal och stolarna ordentligt insuttna men ägaren nytänkande nog att våga ta ställning för att svenska biofilmer ska kunna ses med svensk text. Heja!!!



2 kommentarer:

  1. Turkost är grejen! Jag har tänkt på det på senaste faktiskt, jag har också fallit för turkost och blått och även grönt i alla nyanser och gärna i kombination och det får mig att tänka på dig. Det är Helen-färger för mig! :)

    SvaraRadera
  2. Kul! Kristina uppmuntrade ju oss alla att hitta sin egen stil. För min del betyder det en färgkombination :)

    SvaraRadera