Saknad

Idag för fem år sedan hände något fruktansvärt. En långtradarchaffis valde att hoppa över sin rast för att komma hem till lite snabbare. Vid 18-tiden somnade han vid ratten och den stora bilen kom över på fel sida av vägen. Sedan den stunden finns inte längre Johanna.

I flera timmar vandrade jag oroligt fram och tillbaka hemma hos mig och undrade varför de aldrig kom. Fortfarande idag, fem år senare minns jag de timmarna och oron mycket väl.Känslan när jag fick beskedet går inte att beskriva.

Läste någonstans att vissa personer bär delar av ens liv. Så är det. Utan Johanna är studietiden i Kristianstad mycket diffus för mig. Utan henne hade jag aldrig stannat kvar och ingen annan än hon vet precis vad jag menar när jag refererar till den tiden. Det är saknad.

Det är också saknad att inte få dela stora eller svåra stunder. Hon var en sådan vän som man säkert visste fanns när man behövde henne och som därför var speciellt viktig just i de stora stunderna. När jag kuggat min uppkörning grät jag av besvikelse hemma hos Johanna.

Hon var fantastiskt duktig på att behålla och underhålla sina relationer. Många är de vackra kort med personligt skrivna och genomtänkta hälsningar som hon gav sin familj och sina vänner.

Imorse och i förmiddags hade jag inte en tanke på att det idag var 5 år sedan de ofattbara. Det blev jag plåsamt påmind om när jag läste en vacker minnesannons som Johannas systrar satt in i tidningen. De skrev

"Om det tändes en stjärna varje gång vi tänkte på dig skulle natten vara ljusare än dagen"

så sant...

tiden har gått och jag räknar inte längre dagar sedan det hände men jag kommer heller aldrig glömma. Saknar dig så!

Vi ses på himmelens café!