Arbetet med mönsteranpassning fortgår. Fråga mig helst inte vad jag lärt mig för det har jag ingen aning om men jackan jag syr ser ut att verka bli bra. Dock går det långsamt. Jag har kommit på att trial and error passar mig bra... eller sy och sprätta som kanskar bättre i sammanhanget. Jag har svårt att föreställa mig hur det blir och vill hellre pröva och göra fel. Så egentligen borde det vara optimalt för mig att jobba med "toall" (hur det nu stavas) men jag tycker det verkar vara sånt slöseri. Varför sy upp en modell i ett fult tyg bara för att se om det blir bra???
Idag har jag varit på VFU. Efter att ha fått rejält med däng i luffarschack, när eleverna premiärspelade sina egenhändigt gjorda spel, gick jag över till textilen. Där skulle eleverna först rita ett fantasidjur utifrån en saga de nyss fått höra. Sedan skulle bilden överföras till filttyg för att slutligen broderas på. Mitt under processen utbrister en av killarna:
- Tänk att det gör så här på Liseberg...
kompisen: - Va?
- Jo men när de gör alla kramdjuren...
Lite senare när samma kille nålat fast sin mall mycket omsorgsfullt på tyget säger han:
- Å vad det känns bra. När du är klar (säger han till kompisen)kommer det kännas bra för dig också.
Jag undrar hur det kommer kännas när de verkligen är färdiga!
Hej Helene! Äntligen kommenterar jag! Det är kul att följa din blogg och vara med på ett litet hörn i en ny process i ditt liv. Härligt att du kämpar på och du kommer fixa det till slut! Det vet jag! Kram Charlotte
SvaraRadera